Men, å andra sidan, vem har sagt det? Ingen, utom Björklund själv, bevars.

Läs intervjun med Björklund, och den med Maria Stockhaus dagen innan. Orden bok eller böcker förekommer inte i artikeln, det har Björklund hittat på alldeles själv. Men han retar sig på att elever inte får en penna från första dagen. I artikeln sägs dock tydligt:  papper och penna ska alla ha, om än inte omedelbart, för barnmotoriken är inte utvecklad vid 6-7-årsåldern. Vid den åldern har datorn stora fördelar, rent pedagogiskt.

Hon har alltså inte sagt att böcker tillhör forntiden. Tyvärr, höll jag på att skriva, för i så fall hade man kunnat avfärda henne som en … tja, tokstolla? Men nu säger hon något mycket mer allvarligt: ”Skolan ska ta klivet in i nutiden i stället för att hålla till i forntiden.” Maria Stockhaus är inte en tokstolla, hon är klok och blickar framåt. 

Och det är ett helt korrekt konstaterande som Maria Stockhaus gör. Skolan är troligen den arbetsplats i Sverige där IT-användandet är som lägst – och där ska barn fostras för framtida krav och möjligheter. Lärare, kunskapens företrädare, har inte varsin dator – något som känns oerhört världsfrånvänt för många av oss. IT har inte på allvar börjat användas i pedagogiken – i alla andra miljöer i samhälle, inklusive den offentliga sektorn, pågår intensivt arbete för att tillvarata ITs möjligheter. 

Jan Björklund, böcker tillhör inte forntiden, och det har ingen sagt. Böcker är viktiga kulturyttringar som ska och kommer att finnas kvar så länge du och jag lever i vart fall. Varför denna ryggmärgsreaktion när IT i skolan kommer på tal? Varför inte i stället kanalisera denna uppvisade frustration till att åtgärda det faktum att skolan är Sveriges minst IT-användande arbetsplats? Varför inte arbeta för att Sverige blir världens bästa IT-nation, även vad avser skolans värld?

Även filmindustrin våndas över den digitala världen.  Läste att musikbranschen nu får mer än 50% av intäkterna från digitala media, och jag hoppas innerligt att  filmbranschen går samma väg.  Film är inte bäst på bio, med popcornsmaskande och pladdrande biogrannar. Dessutom besväret att ta sig till närmsta bio för alla oss som inte bor i storstädernas inre centrum.  Nej, film är bäst hemma i soffan, med ett glas vin och eget trevligt sällskap.  Kollade lite på Guldbaggegalan i veckan och blev mycket sugen på att se ett par av filmerna.  Konstaterade dock att endast ett fåtal fanns digitalt tillgänglig och några hade dessutom slutat visas på bio. Bara att vänta på eventuellt DVD-släpp alltså, men där det händer har jag garanterat glömt bort filmen.

Vi får väl ändå vara glada över det nya, mer teknikneutrala filmavtalet. Filmstöd kan ges även till filmer som inte visas på bio, och trots att teleoperatörerna och representanter för nya digitala media är uteslutna ur avtalet, känns det ändå som ett litet steg på vägen. 

Till sist en kommentar till Netopias blogg, där Per Strömbäck frågar sig  ” vem skaffar 100 mbit om man inte vill ladda ner illegalt?” Jo, t.ex. jag själv och de flesta grannar i mitt bostads område, som äntligen har fått möjlighet att ansluta oss till ett fibernät. Och vi vill ha det för att lyssna på musik, kolla på SVT Play och kolla filmer på Voddler utan att ljud och bild laggar.  Det är nog dags att inse att vanliga konsumenter efterfrågar digitala alternativ. Och betalar gärna för sig.

Däremot kan en icke helt insatt läsare luras att tro att vi är lite slarviga i Sverige vad gäller att ta hand om uttjänt elektronik. Så, är dock icke fallet. I Sverige finns sedan 2005 en förordning om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter. Det innebär i korthet att producenten är ansvarig för sina produkter från det att de sätts på marknaden tills det att produkten blir avfall och ska återvinnas. Detta gäller såväl praktiskt som finansiellt.

Branschen var med redan 2001 och bildade El-Kretsen vars uppgift är att hjälpa producenter att uppfylla lagstiftningen genom att erbjuda ett rikstäckande insamlingssystem.

Svenskarna är också mycket engagerade i sin elektronikåtervinning. Det samlas in mobiltelefoner, glödlampor, hårfönar, datorer, tv-apparater, spel och batterier. Under 2010 samlades det in – och återvanns – hela 150 400 ton elavfall i Sverige. Det motsvarar ett resultat på 15,99 kg/invånare och är att jämföra med EU:s direktiv och mål som ligger på 4 kg/invånare.

Läs gärna mer i vår just publicerade frågor- och svarsfunktion där vi redogör för aktuella och relevanta frågeställningar inom området miljö- och sociala hänsynstaganden inom IT- och telekomsektorn.

Och, förutom att det behövs engagerade och initierade föräldrar, så behövs även vuxna som i sin profession möter barn och ungdomar. För det krävs det dock en grundläggande kunskap kring ungas nätvardag och digitala kommunikation då denna delvis skiljer sig från det mer traditionella sättet att umgås. Det krävs också att man som vuxen och i sitt yrkesutövande vet hur man kan, och ska, förhålla sig till lagar och regler. Det vill säga hur man ska handskas frågor som rör integritet, anmälningsplikt och sekretess. Frågorna som ibland skapar ett motstånd till att använda digitala medier. Något som i slutänden drabbar det barn eller den ungdom som väldigt väl behöver en vuxens stöd i en utsatt situation.

Men, det pågår goda initiativ och samarbeten på olika nivåer i samhället. Och, kanske framförallt inom den frivilliga sektorn.

Surfa Lugnt har därför instiftat ett pris på 25 000 kronor för att uppmärksamma och stödja ett projekt eller en organisation som genom internet främjat kommunikation och kunskapsutbyte mellan generationer.

Priset kommer att delas ut på Safer Internet Day den 7 februari  2012 – ett globalt initiativ som medfinansieras av EU för att stärka och skydda barn och unga på nätet.

Så, hjälp till att utse Sveriges bästa nät-satsning för unga och vuxna! Gå in på följande länk. Sista dagen för att rösta är den 31 januari 2012.

Nåja, med risk för att jag kanske inte har riktigt hela bakgrunden gällande denna historia så blev jag ändå lite stärkt. Jag kopplade sedan upp mig och började arbeta. Jag läste först en artikel i Ny Teknik om de bäst betalda inom IT- och telekombranschen. Den första kvinnan dyker upp först på 25:e plats… SMACK, SMACK!

Vi får väl ändå hoppas att just den IT-klyftan kan minska ganska snabbt. Och, det kommer den att göra om vi får tro på Stefan Fölsters artikel i DN idag om att unga kvinnor kommer att gå om unga män gällande lön redan 2021 om trenderna står sig. Ja, det gäller då bara Stockholm, men det visar att det kan gå!

Och, samtidigt står det i en artikel i Dagens Industri - och inför vårens kommande stämmor – att det inte alls råder någon brist på kvinnliga styrelseordförande som skulle kunna ta på sig fler uppdrag…. SMACK, SMACK, SMACK!

Ja, där har vi en liten nyårskaramell att suga på… God jul och gott nytt år!

Var kommer då energiefterfrågan ifrån? Idag kommer den främst från Asien, Ryssland, Mellanöstern, Indien och Kina. OECD-länderna har i sammanhanget en relativt liten andel. Prognoser visar att fram till år 2035 kommer efterfrågan av energi att öka med 1/3 relativt idag. Av den ökningen kommer Kina och Indien att stå för ca 50 %. Detta medför att besluten gällande den framtida energiförbrukningen hänger på allt färre länder.

Det som kommer att öka mest fram till år 2035 är användningen av förnyelsebar energi och naturgas. Idag används i fallande ordning olja, kol, gas, förnyelsebart och kärnkraft. USA:s nettoimport av olja förväntas sjunka kraftigt fram till år 2035, bland annat p g a höga politiska mål gällande energieffektivitet samt en ökad egen produktion av olja. Nya producenter av olja ger också en ny maktbalans globalt sett.

Det sker också, vad Birol betecknade som, en ”tyst revolution” gällande naturgas. Många länder hittar nya fyndigheter (t ex Nordamerika, Kina och Australien). Problemet kan vara att detta dels sker på bekostnad av förnyelsebar energi, dels att naturgas i sig belastar miljön hårt.

Kol har under de senaste 10 åren motsvarat alla andra energislag tillsammans. Kol är fortfarande s k ”backbone” i energiförsörjningen i framförallt Asien.

Vem är då ansvarig för klimatutsläppen? Mellan 1900-2009 var det framförallt USA och EU, men detta ändras nu snabbt och Kina går nu om EU och närmar sig USA. Vad som då blir viktigt är att inte titta på de totala utsläppen utan att istället se till utsläpp per capita.

Och, om inte Kina och USA – som tillsammans står för ca 50 % av klimatutsläppen idag – skriver på globala avtal, så blir det svårt för små ekonomier att skapa en reell förändring. Och, för att det internationella finanssystemet ska våga investera i förnyelsebart, så måste de få politiska signaler nu för att inte det s k 2-gradersmålet – d v s att den globala ökningen av medeltemperaturen ska begränsas till högst 2 grader celsius jämfört med den förindustriella nivån – ska förintas för gott…

Avslutningsvis kommer FN att under 2012 att ha ett fokus på temat ”Energy for All”. Detta då 1,3 miljarder människor i världen (ca 20 %) inte har någon tillgång till elektricitet alls. Och som en jämförelse har idag 800 miljoner människor i den del av Afrika som definieras som sub-Afrika tillgång till lika mycket energi som staden New York i sig förbrukar…

I artikeln konstateras att bristerna i den offentliga upphandlingen är stora och en slutsats som dras är att flera av de uppmärksammade problemen har ett tydligt samband med att många myndighetsledningar inte axlat rollen som strategiska köpare. För att bli en smart köpare krävs, enligt författarna, att den upphandlande myndigheten:

• vet vad och hur mycket man upphandlar,
• utvecklar en affärsstrategi som anger vad som ska köpas och vilken typ av kontrakt som ska användas,
• vässar sin förhandlingsteknik och förbättrar dialogen med företagen,
• följer upp kontrakten och systematiskt utvärderar de varor och tjänster som upphandlas.

För de skattebetalare som läser Dagens Nyheter, och som inte kommit i kontakt med den offentliga upphandlingen, måste det låta märkligt att en statlig utredning tvingas påpeka att för att vara en smart köpare så är det viktigt att man vet vad och hur mycket man behöver köpa, på vilket sätt man vill köpa, pratar med de man vill köpa av och i efterhand följer upp att man fått det man avsett köpa.

Detta borde vara självklart och man behöver inte vara särskilt strategisk eller smart för att inse detta. Det borde räcka med att ha lite sunt förnuft.

Det där med informationsöverflöd känner jag igen.   Jag läste för ett par år sedan att vi under en dag får i oss lika mycket information som 1700-talsmänniskan fick under hela sin livstid. Vem har inte känt hjärn-overflow i försöken att läsa allt spännande som publiceras, eller suckat tungt över alla mail som ramlar in under en dag. IT innebär ju dels att vi får tillgång till all denna information, dels ger ju IT oss också verktyg att hantera den. 

Efter Prevents pressmeddelande om rapporten hade flera medier rubriker om IT-stress, och jag anade katastrofsiffror från undersökningen.  Men  denna visade ju tvärtemot att de flesta var väldigt positiva och inte kände IT-stress alls. Över 70% upplever att mängden information som de tar emot i sitt arbete är lagom och att man hade tid att värdera och prioritera den.  80% av tjänstemännen tycker att IT gör arbetet mer varierat och lika många tyckte att man lätt och snabbt lär sig hantera nya IT-verktyg. Och apropå risken med gränslöst arbete så tyckte över 80% att de kunde sätta gränser för arbetet och 75% svarade att möjligheten till gränslöst arbete överlag är positivt.

Det mest negativa var att 20% anser att de inte att de har möjlighet att ge snabb respons på förfrågningar via e-post.  Det känns mycket välbekant. 

Det är bra att man ur ett arbetsmiljöperspektiv har koll på hur IT-verktyg påverkar människor.  Vi har mycket att lära hur IT-system kan bli mer användarvänliga och det finns fortfarande många system i drift som passerat bäst-före-datum.  Men man ser ju tydligt hur positivt det är för människors jobb och fritid med ny teknik på jobbet.

Att som vuxen finnas på nätet och utgöra ett bra stöd i ungas medieutveckling och i sin interaktion med andra människor är en utmaning för hela samhället oavsett om man är förälder, lärare eller politiker. För, och nu är jag tjatig, internet i sig är inte farligt…. Det är valen vi människor gör, baserat på erfarenhet och kunskap, som avgör om vi utsätter oss för risker eller inte.

Jag håller ett föredrag för 70 studie- och yrkesvägledare och arbetsförmedlare i Linköping. Jag berättar om IT- och telekombranschens behov av kompetens, där jag berättar om innehållet i min kartläggning av området (pinfärsk, finns snart tillgänglig på webben, maila under tiden till fredrik.vonessen[@]almega.se). Jag får en fråga om branschen anställer utrikesfödda och mitt svar är definitivt ja… förutsatt att de talar bra svenska. Ett lätt fniss uppstår i auditoriet.

Efter mötet kommer VD:n för Mjärdevi Science Park (”Linköpings Kista”) och uttrycker sin förvåning över det jag sa om kravet på svenskakunskaper. Det var första gången han hade hört detta. Med internationella kunder, med engelska som koncernspråk och med svenskar som i allmänhet talar bra svenska så borde själva IT-kompetensen, inte svenskakunskaperna, vara det centrala.

Kan låta rimligt, men jag kan bara återge vad alla medlemsföretag förmedlar till mig – och som också tillstyrktes av Anders Englund, Attentecs VD som jag höll föredraget tillsammans med – att svenskan är ett måste.

Intressant att akademin och forskningssamhället har en bild av (icke‑)behovet av svenskakunskaper, medan de som jobbar i branschen har en helt annan. Oavsett vilken bild som är den rätta (det väger ju tungt åt det sistnämnda) så måste all energi läggas på att alla utrikesfödda som vill jobba i Sverige lär sig bra svenska. Här har alla ett ansvar – Arbetsförmedlingen, SFI och inte minst IT-företagen själva, att de ger en chans åt dem som kan hyfsad svenska att på några månader på jobbet lära sig riktigt bra svenska.