Dansk välfärdsteknologi – vad kan vi lära oss?

Danmark och Sverige skiljer sig åt på flera sätt. För två veckor sedan besökte IT&Telekomföretagen Köpenhamn för att med hjälp av vår danska systerorganisation träffa personer som arbetar med välfärdsteknologi där. Själva begreppet, ”välfärdsteknologi”, är danskt till sitt ursprung och lanserades för snart tio år sedan.

Bakgrunden var – och är – insikten att med de stora pensionsavgångarna, med det starkt ökande antalet vård- och omsorgsbehövande, och med omöjligheten att finansiera detta med mer personal och ökat skatteuttag, så måste man fokusera möjligheter att effektivisera arbetet inom välfärdssektorerna.

Till skillnad mot Sverige så har politiker inte blundat, utan öppet diskuterat det utifrån effektiviseringsperspektivet, och i senaste folketingsvalet hade flera partier ett avsnitt om ”ret till digital vaelfard”, ”De Ældres vilkår skal forbedres” och liknande.

Danska regeringen har lagt 3 miljarder DKK i Fonden för vaelfardsteknologi, där innovativ verksamhet stöds (det kan nämnas att man därutöver har satsat 1,5 miljarder DKK på IT i skolan). Men ett baskrav är att projekt skall ha ett tydligt ”business case”, där effektiviseringspotentialen anges som mål. ”In particular, the programme is intended to enable public services to meet increasing demand with fewer human resources”. Mer mjuka mål av arten ”bättre omsorg” eller ”livskvalitet” är inte tillräckligt. Intressant i sammanhanget är också att fonden ligger inte hos Sundhetsministeriet, utan hos Finansministeriet, vilket säger en del om perspektivet på frågan om morgondagens välfärd. F närv arbetar departementet och kommunerna gemensamt för att öka tempot i att få fler projekt. Den som ansöker skall stå för 25 % av beloppet själv, men det kan vara i form av arbetstid.

Kommunerna är också starkt engagerade, då de insett att deras möjlighet att få ”nya” pengar genom skatter inte finns. Incitamenten är också positiva: det man spar genom välfärdsteknologi får kommun och region behålla, det dras inte tillbaka till staten trots att staten finansierat det (till saken hör även att danska regioner, dvs ”landsting” inte har beskattningsrätt; medel kommer från staten). Även de fackliga organisationerna stöder arbetet, då de ser det som möjlighet till förbättring av arbetsmiljö och de anställdas livskvalitet. En fråga som man pekar på är vikten av att säkerställa att ersättningssystemen förändras – om man får betalt för besökande patient, så motverkar det ambitioner med besök per bredband.

För att nyttja teknik i vård och omsorg krävs digital delaktighet. Man kan, litet tillspetsat, säga att Sverige först vill veta att alla är delaktiga innan man digitaliserar fullt ut. Det danska perspektivet förefaller vara mer av tvärsom – erbjud digitala tjänster, så lär man sig.

Det finns mängder av erfarenheter som Sverige kan nyttja. Danskarna startade arbetet flera år före oss.

I Sverige har vi inte blundat för IT i vården, det vore inte rättvist att påstå. Men tydligheten med vilken området drivs, och den tydliga medvetenheten om att IT och telekom kan möjliggöra att de händer som finns i vård och omsorg gör sådant som tekniken inte kan ta hand om har vi inte. Begrepp som ”effektivisering” eller ”produktivitet” finns inte med i ”nationell eHälsa – strategin för tillgänglig och säker information inom vård och omsorg”. Jag tror det finns orsak att bli tydligare på att det primärt handlar om att kunna få resurser för morgondagens välfärd. Utan dem så kommer vi inte heller kunna ha kvalitet.