Bjärstafallet – nätmobbning eller hederskultur?

Igår, torsdagen den 8 juli, genomförde Fryshuset ett morgonseminarium i Almedalen på rubricerat ämne. Meningen med seminariet var enligt moderatorn inte att hitta lösningarna och svaren på det svåra som hände i det lilla samhället Bjärsta i början av året, utan att få igång en debatt i samhället om hur vi kan tackla liknande händelser på ett bättre sätt framöver.

Det som hände var komplext. En underårig flicka blev våldtagen av en 15 årig pojke som gick på samma skola. Ord stod mot ord. Pojken erkände efter ett tag med en berättelse som stämde överens med flickans. Han tog dock senare tillbaka detta. Till detta följde det lilla samhällets, och omvärldens, reaktioner som till stor del skedde på nätet. Grupper skapade på Facebook. Stämningen piskades upp. Många tog parti för pojken och rykten spreds med eldens hastighet. Pojken tvingades byta skolan. Flickan fick efter en tid flytta till en annan ort i Sverige.

Diskussionen på seminariet handlade om vad som var orsaken till hur det hela utvecklade sig och på många sätt spårade ur. Var det Internets fel? Ungas dåliga självkänsla? Bristen, eller kanske i detta fall till och med närvaron, av vuxna? Eller var det något helt annat? Synpunkter som framkom var att många inblandade saknade ansvarskänsla och civilkurage nog att säga ifrån. Annat som framkom var att existerande maktstrukturer möjliggör att det som hände faktiskt händer. Ytterligare en tanke var att det lilla samhället i sig, där alla känner alla, möjliggör en förnekande attityd och skitsnack.

Som en del av seminariets expertpanel framhävde jag vikten av att inte demonisera internet i sig. Tekniken kan inte lastas. Det är relationer mellan människor som felar. Däremot måste man beakta konsekvenserna av tekniken. Man når snabbt väldigt många på extremt kort tid. Det är också viktigt att alla, barn som vuxna, är fullt medvetna om att ett ansvar följer med publiceringar på nätet. Detta både gällande text och bild. Så, även om tekniken möjliggör en snabb kommunikation så gäller det att tänka både en och två gånger innan man ibland trycker på sänd-knappen. Man bör rimligen ställa sig frågan, står jag för det jag nu publicerar? Är jag beredd att säga samma sak om jag möter personen IRL?

Det hela blev ett intressant och tänkvärt seminarium, där alla deltagande uppmanades att innan vi ses i Almedalen nästa år igen se till att i sitt dagliga verk bidra till att ansvarskänslan och civilkuraget stärks även i den digitala verkligheten.