Är fler innovationer nyckeln till välfärden?

 

Vi vet att fler äldre skall försörjas av färre i arbetsför ålder, och att det i vart fall för närvarande är färre som vill arbeta i vård och omsorg. Så att anspänningen på välfärdstjänster i vård och omsorg ökar råder det ingen tvekan om.

I allt fler sammanhang nämns ”fler innovationer” som en viktig faktor för att möta detta. Vinnova driver ett strategiskt område kring innovationskraft i offentlig verksamhet, där bl.a. en ny rapport skriver om innovativa organisationer. – Stockholm Business Region arrangerade igår ett lunchmöte, där mycket av samtalet kretsade kring innovation och entreprenörskap i vården, inför det nya evenemanget Digital health days (21-22 augusti). Bakgrunden till detta är Stockholms position både inom IT-sektorn och inom Life Science. – Även Svenskt Näringsliv, Almega och Vårdföretagarna påtalar vikten av innovationer i vård och omsorg.

Det är ett hett område. Är det nyckeln till morgondagens vård och omsorg? Läs vidare »

Vem tar ansvar för 450 000 hushåll?

Regeringens mål för bredbandsstrategin är att 90 % av Sveriges hushåll ska ha 100 mbps år 2020. Post- och telestyrelsen kommenterar det i sin senaste rapport, och gör bedömningen att det är möjligt att nå målet. Samtidigt har det föranlett kommentarer från bland annat Skanova att det är nog inte alldeles säkert, och har också kommit propåer om att modifiera målsättningen. Stadsnätsföreningen tror inte heller på prognosen vad avser möjligheten att nå målet inom de investeringsramar som man räknat på.

Bild föreställande dator på marken i skogen

 

Det kanske inte blir 90 % av Sveriges 4,6 miljoner hushåll. Det betyder då att det inte handlar om att mer än 450 000 hushåll inte kan få 100 mbps, utan än fler. Men låt oss hålla fast vid 450 000 hushåll.

Sverige har förhållandevis många enpersonshushåll. Enligt statistik från SCB är det i genomsnitt knappt 2 vuxna personer per hushåll. Det innebär att knappt en miljon vuxna inte får 100 mbps till år 2020. Om SSNfs och Skanovas uppfattningar är korrekta så blir det ännu fler.

I marsnumret av SSNfs magasin ”Stadsnätet” skriver deras ordförande Stefan Hedin att ”digitala tjänster och lösningar kommer att vara en lika central del av framtidens samhälle som el och vägar är idag. … Därför anser vi att det är viktigare än någonsin att regeringen och samtliga kommuner tar ansvar både för att nå ut med och genomföra sin digitala agenda …”. Jag tror Stefan Hedin har helt rätt, och förstärker det: välfärd, utbildning, samhällstjänster, media, informationstjänster etc. – allt kommer att förutsätta elektronisk infrastruktur.

Och då riskerar 1 miljon vuxna invånare att behöva undra: hur ska jag kunna få del av dessa tjänster?

Det är dags för regeringen och Bredbandsforum att börja fundera på, inte hur 90 % skall nås, utan hur alla skall nås.

När ”utrikesfödda IT-experter” plötsligt blir livs levande

 

Nästa fredag den 3/5 samlas IT-kompetensrådet till möte. Rådet består av HR- och andra rekryteringsansvariga från medlemsföretagen (med dörren öppen för andra organisationer som behöver IT-kompetens), och på agendan finns de två teman som vi jobbat med de senaste åren: Satsningar för att locka fler ungdomar till IT-utbildningar och satsningar för att underlätta för fler utrikesfödda in i branschen. Läs vidare »

Digital delaktighet – en utmaning!

Digidel, kampanjen som arbetar för att få 500 000 fler vuxna att bli digitalt delaktiga, är en av de roligaste upplevelserna jag har haft privilegiet att medverka i. Kampanjen finansieras till största del av Stiftelsen för Internetinfrastruktur, bibliotek och folkbildningen, men också mängder av andra engagerar sig.

Det har ju också givit resultat. Senaste noteringen är drygt 300 000 färre nu är utanför det digitala samhället, något som är viktigt för vårt framtida samhälle där alltmer förutsätter tillgång till Internet. Själva kampanjen har i skrivande stund nått 217 811 personer med insatser av olika slag på drygt två år. Hur har det gått till? Läs vidare »

”Hur långt har ni skolpolitiker kommit med att införa SAMR?” = frågan alla IT-intresserade föräldrar bör ställa

Källa: pilotentillen.wordpress.com

Jag var ute idag 18/4 på SETT-dagarna på Kistamässan och lyssnade på Ruben R. Puentedura, argentinsk-amerikansk forskare i modern pedagogik. Han har lanserat en särskild modell, SAMR (substitution-amplification-modification-redefinition), som belyser de olika nivåer som digitala hjälpmedel kan utveckla skolundervisningen (jfr bild, där nivåerna översatts till svenska). Han har under ett par årtionden följt digitala satsningar som gjorts jorden runt, med särskild fokus på delstaten Maine, som redan för tio år sedan bestämde att varje elev skulle få var sin dator (”en-till-en”, enligt den jargong som utvecklats).

Puenteduras forskning visar entydigt att det är först när skolorna lyfter sig över ”förbättring”-nivån som de stora resultatförbättringarna inträffar. Det är när undervisningen i grunden förändras, med inslag av socialt och kollaborativt lärande, och med medier som inte har sin motsvarighet i den analoga världen, som både elever och lärare gör stora kliv i att utveckla lärandet.

För den med erfarenhet från IT-branschen kan slutsatserna verka banala, ”vi vet” att det krävs verksamhetsutveckling för att IT-lösningar ska komma till sin fulla rätt, och att ett stort ansvar vilar på verksamhetsledningen. Skolan är emellertid i mångt mycket nybörjare på detta område, men det hindrar inte oss som medborgare och föräldrar att ställa krav på att skolan utvecklas så att våra barn verkligen får den kompetens, både digitala och generella, som morgondagens arbetsmarknad kräver.

Ett första steg borde vara att vi kräver att alla i skolans värld med en ledarroll, från Jan Björklund och ner, ska ha örnkoll på SAMR-modellen, med den enorma utvecklingspotential som den innebär. Att det sedan är ett långdraget och enträget arbete som krävs att utveckla verksamheten, med ideliga felskär, vet vi också från IT-branschen. Men det är inte skäl från att avstå från att jobba mot de stora resultatförbättringarna.

En ödesfråga i vård och omsorg

 

 

Vitalis talade Daniel Forslund, Vinnova, idag. Han konstaterade att bättre fungerande införandeprocesser av innovationer och nya arbetssätt i vård och omsorg är en ödesfråga. Det saknas metodstöd för komplexa förändringsprocesser.

 

I detta kan man instämma. På Västerbottens Landstings presentation av telemedicin på samma mässa talades bl.a. om att få projekten bli en del av det ordinarie arbetssättet, i stället för att bli en gravsten på projektkyrkogården. Läs vidare »

Viktig att ha tagit examen? Sådär! Utlandserfarenhet en merit? Knappast!

I förra veckan presenterade Svenskt Näringsliv enkätundersökningen Företagens syn på högre utbildning. De mest slående slutsatserna:

  • Arbetgivarna värdesätter först och främst någon form av arbetslivserfarenhet.
  • Att medarbetarna fullbordat sina studier och tagit examen är inte särskilt viktigt.
  • Utlandserfarenhet, åtminstone under studietiden, förefaller helt ointressant.

Resultaten finns uppdelade efter breda sektorer, tyvärr dock inte i sådan detalj att IT-branschen är särredovisad. Närmast till hands är ”Uppdragsverksamhet”, där IT-konsultbolagen finns, och ”Transport och kommunikation”, där telekom finns.

I diagrammet ovan har jag gjort en särskild körning på nämnda delsektorer. Inom uppdragsverksamhet är intresset för examen större, ändå är det bara 40 procent som anser det som ganska eller mycket viktigt. Intresset för utlandserfarenhet är inget fall större än 10 procent.

Det framhålls ofta att IT-branschen är global (vilket rimligen förutsätter någon form av erfarenhet av omvärlden), och att om man ska lyckas i konkurrensen måste den akademiska nivån hållas på högsta nivå (vilket rimligen förutsätter examen). Enkätresultaten talar dock i annan riktning. Vad är det som inte går ihop?

Det behövs fler Boklöv inom vård och omsorgen!

Igår deltog jag vid en välfärdsteknologikonferens i Oslo om norden som välfärdsteknologisk föregångsregion. Arrangörerna var bland andra Sveriges ingenjörer och deras motsvarande organisation i Norge, NITO. Utgångspunkten var hur vi på nordisk nivå kan samverka och samarbeta för att, med hjälp av välfärdsteknologi, säkra välfärden i framtiden. För även om organisationen och ansvarsfördelningen ser olika ut i våra länder (såväl politisk- som administrativ), så delar vi faktiskt samma framtidsutmaningar: demografiutvecklingen, kompetensförsörjningen till vård- och omsorgen, ökade kostnader etc. etc. Läs vidare »

Tekniklärare på högstadiet: IT-branschen, genom Next Up-projektet, är den perfekta tillämpningen av teknikämnet!

”För att förstå teknikens roll för individen, samhället och miljön behöver den teknik som omger oss göras synlig och begriplig.”

Så står det i inledningen till grundskolans kursplan i teknik. Under ”Ämnets syfte” står att undervisningen ska utveckla elevernas ”intresse för teknik och förmåga att ta sig an tekniska utmaningar på ett medvetet och innovativt sätt”, och under ”Centralt innehåll i årskurs 7–9” står att följande ska omfattas: ”Tekniska lösningar inom kommunikations- och informationsteknik för utbyte av information, till exempel datorer, internet och mobiltelefoni”.

Vackra, och för oss verksamma i IT-branschen, inspirerande ord. Mot bakgrund av de lovande jobbutsikter som finns i vår bransch, i kombination med den flitiga användningen av smarta mobiler och sociala medier som tonåringarna redan har, borde de självklart se teknikämnet som ett av skolans viktigaste.

Nja, så är knappast fallet… Läs vidare »

Stefan Löfvén, du glömde en sak!

Inför SAPs kongress så har partistyrelsen fått mängder av motioner kring välfärden. I två avsnitt i kongresshandlingarna behandlas välfärdsfrågor ur litet olika perspektiv.

Man kan konstatera att viktiga frågor tas upp: hur skall vård och omsorg bedrivas när fler äldre lever längre; när det blir allt svårare att få utbildad personal? Många vackra och fina ord formuleras. Mycket handlar förstås om finansiering, vinster och ägande. Läs vidare »